Det här visar sig vara en dröm. När ansiktet bränns bort så finns bara våra andetag. Jag längtar efter händer. Ställer mig upp och skriker ut de ord som aldrig fick plats. De som tryckt och tryckt i svalget. Sover tretton timmar, vaknar till en annan kropp. Den som varit här hela tiden. Den som du känner så väl. Jag ska aldrig mer hitta skräp på marken jag ska aldrig mer dra handen över ditt hår. Jag saknar dig. Jag kräks. Värmen trycker in fukten i jorden, vi är fortfarande en dröm. Jag slår in koden och tar ett djupt andetag. 

Jag sväljer tablett efter tablett. Förråder mig själv. Håller mig själv frisk. Värm mina armar, kan jag någonsin sluta cirkulera kring mig själv. Vänder huvudet mot solen och förstår inte att alla andra redan dansat upp mot ladan. Jag är evig nu. Jag har nog aldrig varit så fri och helt genomeuforisk. Tvättar ansiktet. Lägger omsorgsfullt ett leende på min läppar. Drar en hand genom lockarna. Det är bra nu.