Vad är ord när ångesten leder till något bättre. För första gången vet jag att smärtan kommer att ta mig med och ut. Jag är inte ensam. Psykofarmaka. Dagar i ångestdimmor, du svimmar i restaurangen, river ner alla böcker i de gigantiska hyllorna. Papper överallt. Men vi säger godnatt till hundarna och mörkret sveper sin trygga mantel kring mig. Jag är nattens drottning, jag är allt jag inte trodde att jag kunde bli. 

En ilning längs ryggraden, en hand på min axel. Det här är bara början. Orden stockar sig i halsen men de säger att jag gjort helt rätt. Jag lägger mitt huvud mot virusväggar, tvättar håret alldeles för sällan, skriker förolämpningar i affärer. Och det fina med allt är att det inte finns någon sanning. Det finns ingen som kan värdera det jag säger även fast jag gått igenom tusentals skattningsskalor. Ingenting som står skrivet säger någonting om mig. Jag är inget. Jag vill vara inget ända tills jag vågar vara allt.