Om all denna sand skulle förråda mig, vart för ljuset mig då. Är jag bara en liten känsla som aldrig kan försvinna. Jag vill tro att jag är ett medvetande, men det kanske är för mycket begärt. En migrän. En liten liten känsla. Lämna mig inte här. 

Och allt här består av löften, när jag vill sluta ta mig till affären, jobbet, simhallen. Jag vill vara utan kropp. Jag vill inte lova någonting, jag vill inte vara bunden till någonting. Tillvaron svämmar över av saker i plast. Skrikgråter. Hur tar man sig till längtan och hur slipper man att komma tillbaka. Jag frågar om de kan släppa på de kemiska kedjorna kring mina händer. De säger, ha tålamod. Och jag lyssnar till ett språk som inte finns.