Thursday, December 31, 2020

 Om vi bara kunde andas, till ljudet av flimrande svartvita bilder, tillsammans och villkorslöst. Om jorden inte bara skulle ha plats för dårar och solen inte skulle bränna min hud. Jag är en storm. En blomma. Ett vattenglas. Och yrseln tar mig in i nya årtal. Jag svamlar, famlar. 

Varje dag står jag inför en ny början. Och sången fortsätter

No comments:

Post a Comment

​Jag speglar mig i isen på sjön. Letar efter ett ögonblick någonstans där ordet lämnar läpparna. Men jag är en skog jag är en värld där gråt...