Saturday, July 20, 2019
Huden på benen fjällar precis som i din dröm om sommaren. Drömsommar, drömsommar, drömsommar. Jag satt i kokheta klassrum och hade rymt långt ifrån min comfort zone. Lärde mig att skratta på andra språk. Precis så som jag ville att det skulle vara. Stränder som en inte kunde springa på för en bara sjönk ned bland stenarna. De varma stenarna. Och att simma där, i det stora som blev mitt. Jag andades mot bussfönstret när det regnade, allt var fuktigt och mina ord rann ner för gatorna. Det skulle aldrig bli så bra igen. Jag kisar för att se vindkraftverken ute i kanalen och jag undrar vad det var ni såg när ni var här. Mardrömmar om nätterna, pilla bort nagellack, ringa hem. Jag har aldrig varit så lycklig och jag får inte tänka på att det kommer att ta slut men jag måste tänka på det annars kommer jag aldrig kunna sluta tänka på det. Sju kalkstensklippor och jag vill inte ens slänga mig ut. Tanken kommer, ja såklart, men jag vill inte, inte ens lite. Jag vill inte längre och jag ser på min kropp och undrar hur jag kunde vara så elak. Jag hade aldrig kunnat vara det mot någon annan, så varför slog jag så hårt på mig själv? Jag vadar ut i svensk indie-musik men "No Time for Us" säger inget om mitt liv längre. Vattnet ur kranen smakade klor, vattnet i flaskor smakade plast. Jag hörde inget om klimatet, jag hörde inget om poltik. Allt var en priviligerad i-lands utopi. Egentligen skulle jag kanske jag spytt på allt men jag levde som om allt var mitt. Jag levde som om åka högst upp i bussen var det jag gjort hela mitt liv. Prata med människor, glömma att säga please och ge dricks. Jag spenderade tusentals kronor på mat eller saker jag ändå inte fick med mig hem. Jag levde ut den människa jag ville vara. Vågade prata. Ansträngde mig så oerhört hårt att jag föll ihop av utmattning. Och ängarna bakom huset fick mig att tappa andan. Solnedgång. Jag skar av resan med en kniv, men jag skyndade inte. Jag avslutade när jag var färdig. Försökte att inte bry mig om åsikter, jag lyssnade till mig själv. Jag lyssnade och litade på att jag visste i hjärtat. Jag visste i hjärtat.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
-
Jag speglar mig i isen på sjön. Letar efter ett ögonblick någonstans där ordet lämnar läpparna. Men jag är en skog jag är en värld där gråt...
-
Döden ligger i en plåtburk bredvid sängen. Hundarna vaktar, sliter mig till delar och jag tror att det är precis så det ska bli. Och så vakn...
-
Och allt jag hör är blodet i ådrorna. Hur vi, levande, pressar händerna mot jorden och gråter stilla. Förbannar glömskan utan att inse, vi ä...
No comments:
Post a Comment